Vincent

I måndag kom äntligen min efterlängtade lilla som till världen efter akutsnitt, då jag efter värkar sen fredan inte öppnat mig mer än 6 cm. Det tog stopp där och ville uppenbarligen inte öppna sig länge. Trots att de tagit hål på hinnorna o jag fått värkstimularnade dropp. Gick säkert ett par mil i hallen på förlossningen den helgen och rullade på en boll till förbannelse. Badade i början när vi blev inlagda dock, vilket var en hitt, kunde dock inte fortsätta med det när de tagit hål på hinnorna. Kanske borde ha passat på att bada ännu en gång innan för det var då de gjorde som minst ont. Dessutom fanns det en superhärlig badolja att ha i vattnet och levande ljus. Ett bad kan med andra ord aldrig sitta fel. Hur ont man än har.

Stackars David fick stå ut med mig när jag var hög på lustgas. Vid ett tillfälle satt han och tillade på mig, varpå jag pratade på hans näsa och började skratta okontrollerat....lite förvånande har jag kommit på att akupunktur är helt suveränt. Är egentligen nålrädd men när man haft ont tillräckligt länge tar man mot den mesta. testade det även på BB när de gjorde ont efter snittet. Fungerar för mig bättre än de flesta smärtlindrings metoder. Alltid lär man sig något nytt.

Det hela slutade dock som sagt i akut kejsarsnitt. Har nog aldrigt längtar så mycket i hela mitt liv som den stund som David och Vincent gick iväg medan de sydde ihop mig.

kl 07.18 kom dock min 3585 och 49 långa guldklimp.

Väl på BB visade det sig att Vincent fått gulsot, en vanlig åkomma hos småbarn. Men det känns i hjärtat när han får ligga där skrika för att han ogillar det. Han fick låna en björn som lät som ett hjärta att ligga med i sitt plastbytta. Men den tystnade ju var 5 min. Så förutom blöjbyten o matning med att kopp gjorde vi ingenting annat än att slå på den där björnen. När man egentligen ingenting annat vill än att ta upp och trösta honom. Förstår att han inte gillade det, skulle inte heller uppskattat att ligga med en mössa för ögonen så länge i en plastbytta. Kan tilläggas att glädjen var stor hos alla parter när han äntligen slapp den. Något positivt är att jag inte kunde/ville ligga i sängen när han låg där och på så vis var uppe och rörde på mig efter operationen. Även om man kanske borde vilat mer. Men vem står ut med det när han ligger där o gråter? Inte jag i alla fall.

Nu är vi dock äntligen hemma igen jag och min lilla familj.


Jag och min lilla skatt. En 3585 kg och 49 lång VincentFörlossningsbrickan med massa gott på. Synd jag fortfarande var bedövad och skakis efter snittet. Det är tre portioner då Davids mamma också var med vid förlossningen. Det är med andra ord inte Vincents, om någon trodde det .Vincent fick sola nästan ett dygn pga gulsot
Hej världen, här är jag!