Tänkte fortsätta med de lite längre inläggen även idag. Genom att inrikta mig på kanske det största ämnet av alla -nämligen kärleken. Att fullt ut förstå kärleken eller hur allting hänger ihop är inte gjort i en handvändning. Förlåt nu ljuger jag. Det är snarare inte gjort alls. Det är snarare ett ämne som är dels för individuellt. Dels för allmänmänsklig och dels för stort för oss att till fullo förstå. Lisa Miskovsky sjunger följande ord i Lady stardust.
Like every city needs a distance, every sky demands a moon, every winter needs a snowfall, every summer wants a June. Money is just a piece of paper, gold is blinding – don’t you see. Fame is just our own illusion, of what life is meant to be. But I don’t need a perfect mirror, I don’t care for queens and kings.
Det kanske inte är det första vi tänker oss när vi hör ordet kärlek. Kärlek är snarare någonting vi läser om i en harlequin roman. Hur allting fungerar samman, vad som är viktigt och hur vi ska prioritera. Framgång som en illusion eller framförallt.... Den perfekta spegeln. Under antiken hade de många ord för kärlek. Apage var ordet för för den upphöjda kärleken.
Upphöjd kärlek? - varför det? den är väl mysigast när den är riktigt riktigt nära? Det är då vi återkommer till de perfekta speglarna. Vi människor har en tendens att alltför ofta söka det som inte är bra för oss och att så på oss själva med lite för hård blick och inte som andra ser oss. Vi lägger också ofta vikten vid sånt som egentligen inte har någon betydelse. Att vi ska se ut på ett vist sätt, kunna lite av varje. Vara duktiga på jobbet och lyckade privat.
Är vi inte detta känns det ofta som ett misslyckande
Även Paulus var inne på detta, eller snarare. Att vi inte ser på oss själva eller vår kunskap på det sätt vi borde alla gånger. Att vi ser på ett dunkelt sätt som i en spegel. Att vi inte har alla svaren. Inte nog med ett vi inte har alla svaren. Många av dem kommer att ändras utifrån vilket paradigm vi lever i, exempelvis: jorden har aldrig bokstavligt talat varit platt. Javisst, människor har trott det med det. Men gjorde det att jorden ändrade form? Det som dock är konstant är kärleken. Även om vi genom livet ändrar uppfattning om även dennas betydelse.
1 kor 13: Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke
hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en
klingande cymbal.Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och
ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde
förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.
Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga,
ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade
kärlek, så vore detta mig till intet gagn. Kärleken är tålig och mild.
Kärleken avundas icke, kärleken
förhäver sig icke, den uppblåses icke.
Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den
förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i
sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den
uthärdar allting. Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall
försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och
kunskapen, den skall försvinna.
Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett
styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna,
som är ett styckverk. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var
såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev
man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola
vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men
då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till
fullo känd. Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre;
men störst bland dem är kärleken.
Igår var jag inne på den andra av dessa tre. Nämligen hoppet. Vilket står det fritt för er att läsa om. Åter till apage. Det är viktigt att påpeka att ordet inte har någon sexuell underton. Det handlar därför inte eller i alla fall inte enbart om den typ av kärlek där man granskar sig i spegeln för att hitta fel och brister hos sig själv -eller för den delen andra. Utom om kärlek på ett plan där den perfekta spegelbilden. Varesig det handlar om in eller utsida.... Den rena upphöjda kärleken. Där vi ser oss själv som Gud ser oss. Oavsett våra fel och brister. Hur mycket vi än försöker förneka det så blir vi ju faktiskt ibland förvånade även över vårt eget beteende. Exempelvis när man går över en bro och slås av tanken på att slänga de nyhyrda filmen i vattnet. Visserligen väljer vi troligtvis att inte göra detta - men vi har tänkt tanken. Just pågrund av detta att vi inte vet vad som rör sig inom andra eller ens inom oss själva, kanske vi borde vara mer toleranta gentemot vår omgivning och se mildare på oss själva.
För visst har alla både bra och dåligt sidor.
Och då är det väl bättre att fokusera på de positiva. För vi har ju trots allt inte alla svaren.
En liten bild på "min" finaste misse. Dessvärre har jag knäppt bilden så den blev dålig. Fast ni ha väl redan märkt att jag inte kan knäppa kort ;O
lekt lite med foto
Tavla Erikslund 99kr 
