Som grekiska student har man visst inte speciellt många eller åtminstone inte normala glädjeämnen i livet. Att känna att man kan glosorna är en sån sak o då i synnerlighet när de fastnar fort.
De pikanta i detta är att de ord som man lär sig på någon sekund är dem man kan dra parareller till på svenska. Dessa ord kan man oftast på svenska sätta ett -fili eller ett- logi efter. Andra ord som exempelvis ordet för frö känns något lustigare...
...När man väl lär sig en glosa utan probelm är det för att sen stavas Sigma, Pi,epsilon, Rho, My, Alfa...Det är ju knappast världens mest förnämsta upptäckt men det hjälper tragiskt nog inlärningen av grekiskan.
Det är nog ungefär här vi borde stanna upp och tänka, hur normal kan man vara om amn bloggar om ett dyligt ämne. Antagligen helt borta, det är min enkla förklaring, att man blir grekiska -filierad och om man fortsätter några år till hamnar man i ett av facken på biblioteket, intryckt och dammig i någon undangömd kategori som någon med lite tur tar fram och tittar på vart femtionde år, skakar på huvudet (ingenting för mig ) och lägger tillbaka på hyllan.
Ända skillnaden är att det är en person och inte en bok som har fastnat där inne bland litteraturen. Kunde ha hoppats på att det var en bok om en person, en memoar en minnesskildring eller ett samlingsverk i historia, men dessvärre en människa av kött och blod som glömt hur man öppnar dörren för att gå ut genom biblioteket eller som hamnade under alla böcker och därför aldrig blev återfunnen. Finns säkert en massa såndana personer fast inne i våra svenska bibliotek.
Man blir uppenbarligen lite konstig av att läsa grekiska som sagt, kan inte ens läsa en mening som innehåller bokstaven P utan att läsa den som ett R. Ni ser helt skadat.
