Spökvandringen

Lite sent uppdaterar jag nu om spökvandringen som vi var på i fredags. Stämningen i bilden var på topp och vi kikade ut genom den dimmiga bilrutan efter djur. Såg man fem stycken efter vägen skulle man få vara med om någonting övernaturligt, vi såg 7 rådjur och en hel drös med kor. Det bådade ju gott för spökvandringen! Klockan var strax efter sju och klockan halv nio skulle vandringen börja. Men det var redan mörkt ute när vi kom fram till det gamla kubformade slottet.

Väl inne i slottet dör min kamera, den enda bild som finns är alltså denna något misslyckade bild av Engsö i nattmörker.

Inne i slottet fanns det ett cafe precis vid entrén, mysigt och gav en känsla av svunna tider. Medan vi väntade på att spökvandringen skulle börja fikade vi lite. Jag valde en riktigt got varm choklad. Efter en stund var det då äntligen dags, vandringen kunde börja. Vi hamnade i grupp 1 och vi hade turen att få en jättebra och trevlig guide. Stort plus där!

När vi gick upp för trappan gick i förbi den beryktade Engsökedjan, som en gång enligt sägnen vanns av en gammal ägare till Engsö nä han spelade med djävulen, bärs kedjan av någon annan än ägaren till Engsöslott och förs därifrån ska de börja brinna. Vilket tydligen varit fallet de två gången den försvunnit.

Vidare genom salarna berättar vår guide om livet på slottet i svunna tider och även från sin egen barndom. Vi får också höra om Britta Bååt en kall kvinna som drev sina makar i en alltför tidig död. En julmorgon vaknar hon och tror hon missat Mässan i kyrkan, då det lyser från kyrkfönstren. Hon skyndar sig ned till den närbelägna kyrkan. Väl därinne finner hon att allt inte är som det ska vara och att hon i stället hamnat på de dödasjulotta. Hennes döda män jagar henne ut ur kyrkan och väl på drappan ramlar hon och hittas där nästa morgon. Bååt dör tätt inpå denna incident. Även hästar och en liten dvärg ska visst spöka på markerna.

Överlag är det väl snarare en ljusvandring än en spökvandring men visst finns stämningen där och jag rekommendera absolut en resa dit!

När vi avslutat vår vandring och går ut ur slottet möts vi dessutom av en helt fantastisk stjärnhimmel. De är man inte bortskämd med som stadsbo inte.

Kyrkvärdsmöte

Idag på kyrkvärdsmötet frick vi även en genomgång av Köpings kyrka. Tog lite bilder på allt fint för att visa er bloggläsare. Titta och njut eller i alla fall kika!

Särskilt altarskåpet tycker jag är fint! med tre "olika" skåp i ett. Fick med en bild på Scheele och fast nu har han inte så mycket syre i sina lungor. Så de var inte alltför länge han fick njuta av sin upptäckt. båten är enexakt kopia av de båtar som gick på vattnen här i träkten för århundraden sedan.

Vissa delar av mässhaken är från 1400 -1500 tal så ja den är lika gammal som den ser ut! Altarskåpet kan även dateras till denna tid. För den som undrar så har även Albertus Pictor varit framme både här och där i kyrkan så ni ser rätt, exempelvis är han troligtvis skyldig till den pärlstickade mässhaken ( han bodde i Arboga) =) Han har dock inte dekorerat något inne i kyrkan.

Lärde mig även att det i Köping på medeltiden fanns en st Olovskult. Därav alla platsnamn som bär helgonets prägel än idag.


Finns mer att berätta men jag orkar inte så här sent på kvällen.

Ikväll spökvandring

Om ett par timmar ska alltså jag, David, Robin och Teresia till Engsöslott på spökvandring i höstmörkret. Har velat gå den länge, men innan var de ju lite långt att åka från Gävle till Västerås bara för spökvandring och sen åka hem igen mitt i natten! Men nu ska de med andra ord äntligen bli av. Saknar dock redan Vincent som är hemma hos sin farmor och myser under tiden. Är väl så det blir när man varit med någon konstant sen den föddes, att man får separationsångest. Tur man snart får hem honom igen. Undrar hur det kommer bli när han blir vuxen och flyttar hemifrån haha...

Lovar er ett inlägg från vandringen efteråt, men lite bilder om det inte är för mörkt ute.

Baka?

Om man skulle ta och baka lite kanske? En päronpaj med mycket päron och marsipan känns lockande! Det fina vädret verkar ju ha rymt och Vincent ligger och sover eftermiddag, alltså är det ett perfekt tillfälle för att baka lite. Min nya bok kom med posten idag, Camilla Läckergs änglamakerskan. Recension på den utlovas när den är utläst!

Bilden föreställer en mycket trött liten Vincent. Tagen av gudis Teresia Lawner

Visst är det märkligt.

Har ni också det? Dagar eller timmar där allt man någonsin undrat över i stort faller på plats som genom ett trollslag och andra människors agerande plötsligt förklaras...lite som en dålig version av triss reklamen, plötsligt händer det...

...eller som att ruska om en ketchup flaska upp och ned med korken öppen?...

Just precis en sån dag har jag idag. Är det inte märkligt, att tillbringa massor av tid till att fundera över hur saker verkligen förhåller sig och när man väl anar det, då vill man inte längre veta. Leva glad i oskuldsfullheten. Det måste varit lättare att leva innan man kunde få tillgång till det mesta genom ett knapptryck, när tankar, ideer, känslor och hölls kvar inne tills de var redo att komma upp till ytan eller i vissa fall falla till botten igen som om ingenting hade hänt?

Det är märkligt det där.

Att vi är spelbrickor i andras liv, ibland inser man dock inte vilken roll man själv spelar. Egentligen är det väl inte konstigt, då det bara är en fjärdedel av det vi kallar självet som både vi och andra har en aning om. En fjärdedel som bara vi vet, en tredje fjärdedel som bara andra vet om oss och som är okända för oss och en fjärde och sista osm ingen har en aning om alls...

Då är de ju inte konstigt att vi inte alltid har all kunskap. Men visst ligger det vi misstänker ofta kusligt nära sanningen. Man hoppas att det inte är så men ack så fel eller var de egentligen rätt man hade?

Att "gå en mil i mina skor" är ibland jobbigare än man kan ana. Särskilt när sådan vetskap har en tendens att fungera enligt ketchup principen...allt kommer på en gång. Tur sånna gånger att man har fantastiska människor omkring sig...som David. Har du orkat läsa hit David ska du veta hur mycket du betyder.

Men åter till ämnet insikter. Kan man lämna tillbaka dem eller ska man bara hoppas att tiden fixar det mesta till det bästa?

I Candide eller optimismen går Voltarie mot tanken på att all orsak skulle vara till de bästas verkan och att vi istället ska odla vår egen trädgård. Betyder de att alla de som känner att de vill förändra saker i sitt eget liv (stora som små) borde agera istället (byta barna eller sätta fart så att säga) för att bara drömma eller blogga ned sig kring det?...


För är det de vi gör eller det vi tänker som avgör vilka vi är och blir?

Fötter

Sonen har nyligen upptäckt att han har fötter! Vilket innebär att en stor del av hans dag går ut på att studera, känna och framförallt smaka på dem! Inte ens datorn är intressantare, sitter han i famnen så åker foten upp i käften, förstår inte hur man kan vara så vig som han är. Fast när man ganska nyligen legat ihoptryckt i en trång mage kanske man blir vig av det?

I lördags fick vi dessutom finbesök av Johanna. Vincent hade tur och fick boken småpapporna. Han lärde sig även ett nytt ljud. Mmmm...så nu kan han snart göra reklam för choklad. haha. Själv fick jag ett jättefint smycke. tack snälla!

Dybeckspel

I år var det 200 hundra år sedan Richard Dybeck föddes i Odensvi. Till minne av detta har vi spelat teater hela dagen på hans fördelseort. Fya uppsättningar av pjäsen bjöd vi på under dagens lopp och Vincent var dagens yngsta skådespelare. Vilket han klarare med bravur. David var också med, som dräng. Bjuder på bilder på mina killar. Blev de inte fina!

Ett extra plus är att vi hade grym tur med vädret. Kunde inte ha varit bättre och det kom riktigt mycket folk också. Det är alltid kul. Vincent lär dock sova ovaggad ikväll efter alla intryck under dagen.


Vincent med en mössa som får honom att likna en svamp tycker jag....godag herr kantarell...Vincent mena jag naturligtvis.