Har ni också det? Dagar eller timmar där allt man någonsin undrat över i stort faller på plats som genom ett trollslag och andra människors agerande plötsligt förklaras...lite som en dålig version av triss reklamen, plötsligt händer det...
...eller som att ruska om en ketchup flaska upp och ned med korken öppen?...
Just precis en sån dag har jag idag. Är det inte märkligt, att tillbringa massor av tid till att fundera över hur saker verkligen förhåller sig och när man väl anar det, då vill man inte längre veta. Leva glad i oskuldsfullheten. Det måste varit lättare att leva innan man kunde få tillgång till det mesta genom ett knapptryck, när tankar, ideer, känslor och hölls kvar inne tills de var redo att komma upp till ytan eller i vissa fall falla till botten igen som om ingenting hade hänt?
Det är märkligt det där.
Att vi är spelbrickor i andras liv, ibland inser man dock inte vilken roll man själv spelar. Egentligen är det väl inte konstigt, då det bara är en fjärdedel av det vi kallar självet som både vi och andra har en aning om. En fjärdedel som bara vi vet, en tredje fjärdedel som bara andra vet om oss och som är okända för oss och en fjärde och sista osm ingen har en aning om alls...
Då är de ju inte konstigt att vi inte alltid har all kunskap. Men visst ligger det vi misstänker ofta kusligt nära sanningen. Man hoppas att det inte är så men ack så fel eller var de egentligen rätt man hade?
Att "gå en mil i mina skor" är ibland jobbigare än man kan ana. Särskilt när sådan vetskap har en tendens att fungera enligt ketchup principen...allt kommer på en gång. Tur sånna gånger att man har fantastiska människor omkring sig...som David. Har du orkat läsa hit David ska du veta hur mycket du betyder.
Men åter till ämnet insikter. Kan man lämna tillbaka dem eller ska man bara hoppas att tiden fixar det mesta till det bästa?
I Candide eller optimismen går Voltarie mot tanken på att all orsak skulle vara till de bästas verkan och att vi istället ska odla vår egen trädgård. Betyder de att alla de som känner att de vill förändra saker i sitt eget liv (stora som små) borde agera istället (byta barna eller sätta fart så att säga) för att bara drömma eller blogga ned sig kring det?...
För är det de vi gör eller det vi tänker som avgör vilka vi är och blir?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar