Spökvandringen

Lite sent uppdaterar jag nu om spökvandringen som vi var på i fredags. Stämningen i bilden var på topp och vi kikade ut genom den dimmiga bilrutan efter djur. Såg man fem stycken efter vägen skulle man få vara med om någonting övernaturligt, vi såg 7 rådjur och en hel drös med kor. Det bådade ju gott för spökvandringen! Klockan var strax efter sju och klockan halv nio skulle vandringen börja. Men det var redan mörkt ute när vi kom fram till det gamla kubformade slottet.

Väl inne i slottet dör min kamera, den enda bild som finns är alltså denna något misslyckade bild av Engsö i nattmörker.

Inne i slottet fanns det ett cafe precis vid entrén, mysigt och gav en känsla av svunna tider. Medan vi väntade på att spökvandringen skulle börja fikade vi lite. Jag valde en riktigt got varm choklad. Efter en stund var det då äntligen dags, vandringen kunde börja. Vi hamnade i grupp 1 och vi hade turen att få en jättebra och trevlig guide. Stort plus där!

När vi gick upp för trappan gick i förbi den beryktade Engsökedjan, som en gång enligt sägnen vanns av en gammal ägare till Engsö nä han spelade med djävulen, bärs kedjan av någon annan än ägaren till Engsöslott och förs därifrån ska de börja brinna. Vilket tydligen varit fallet de två gången den försvunnit.

Vidare genom salarna berättar vår guide om livet på slottet i svunna tider och även från sin egen barndom. Vi får också höra om Britta Bååt en kall kvinna som drev sina makar i en alltför tidig död. En julmorgon vaknar hon och tror hon missat Mässan i kyrkan, då det lyser från kyrkfönstren. Hon skyndar sig ned till den närbelägna kyrkan. Väl därinne finner hon att allt inte är som det ska vara och att hon i stället hamnat på de dödasjulotta. Hennes döda män jagar henne ut ur kyrkan och väl på drappan ramlar hon och hittas där nästa morgon. Bååt dör tätt inpå denna incident. Även hästar och en liten dvärg ska visst spöka på markerna.

Överlag är det väl snarare en ljusvandring än en spökvandring men visst finns stämningen där och jag rekommendera absolut en resa dit!

När vi avslutat vår vandring och går ut ur slottet möts vi dessutom av en helt fantastisk stjärnhimmel. De är man inte bortskämd med som stadsbo inte.